I Allahs, den Nåderikes, den Barmhärtiges Namn

---

 

Historien om Abu Dahdah

 

Ur kassettbandet:  ”al-mushtaqûna ill al-Jannah” (De som längtar efter paradiset).
Shaykh Muhammad ibn Abdir-Rahmân al-’Alrîfî.
Översatt av: 'Ali Asewdi

Berättelsen handlar om något förunderligt, och den finns i sahih Bukhari och Muslim.
Det var en pojke från Ansar som var föräldralös, han hade en trädgård. Denna trädgård satt ihop med hans grannes trädgård. Så den föräldralöse pojken ville bygga en mur mellan sin granne och sig. Men det fanns ett problem. Det var en dadelpalm i vägen, så pojken gick till sin granne (kompis) och sade:
– O min bror, jag ska bygga en mur mellan våra trädgårdar men din dadelpalm är i vägen. Snälla, kan jag inte få den?
Grannen sade:
– Nej wallah jag vill inte ge dig den.
– Jo, snälla jag behöver den.
– Nej, du får den inte.
– Men jag kan väll åtminstone få köpa den?
– Nej, jag tänker inte sälja den till dig.
Så den faderlöse pojken gick till Profeten (sallallahu aleihi wa sallam) och sa att det hade hänt så och så.
Profeten sade:
– Hämta honom till mig.
Så pojken gick och hämtade honom...
Och Profeten sade:
– Ge dadelpalmen till din bror.
Han sade:
– Nej.
– Ge dadelpalmen till din bror!!!
Han sade:
–Nej!
– GE DADELPALMEN TILL DIN BROR!!!
– Nej!
Då sade Profeten (sallallahu aleihi wa sallam):
– GE DADELPALMEN TILL DIN BROR, OCH DU SKA FÅ EN DADELPALM I PARADISET!
Han sade:
– Nej.
Profeten fick nog. Kan han säga mer än så? Nej, det fick räcka........... Då reste sig en MAN upp från marken, Abu Dahdâh (Râdi Allâhu ta’ala ’anh). Han hörde att grannen hade tackat nej till en dadelpalm i Paradiset med de godaste dadlarna, som inte kan jämföras med de i denna värld. Han (Abu Dahdah) frågade Profeten (sallallahu aleihi wa sallam)  ifall han skulle få en dadelpalm i Paradiset om han gav bort en i denna värld. Ja, sa Profeten.
Abu Dahdah började att tänka. Hur skulle han få en dadelpalm i Paradiset? Så kom han att tänka på sin trädgård. Som var störst i hela Madinah, MED 600 DADELPALMER! Och en brunn, och ett hus.
Han gick till grannen som inte ville ge bort sin dadelpalm och sade:
– O du kompis med dadelpalmen.
Han sade:
– Ja.
– Känner du till min trädgård som ligger där borta?
– Det är klart, vet du någon som inte känner till den?
– TA HELA TRÄDGÅRDEN! Och jag får din dadelpalm. TA HELA MIN TRÄDGÅRD, MED BRUNNEN, HUSET OCH ALLT SOM TILLHÖR DEN!!!!!!!!!!!! Och jag får dadelpalmen.
(Grannen gick självklart med på det och tog alla folk som var runt omkring till vittne, och Abu Dahdah gav sin enda dadelpalm till den faderlöse pojken så att han kunde bygga sin mur)
Så när Abu Dahdah gick till Profeten frågade han ifall han hade en dadelpalm i Paradiset.
Då sade Profeten (sallallahu aleihi wa sallam):
HUR MÅNGA DADELPALMER HAR INTE ABU DAHDÂH I PARADISET! HUR MÅNGA DADELPALMER MED DADLAR HAR INTE ABU DAHDÂH I PARADISET! Och Anas ibn Malik som rapporterat hadithen kommenterade: Han (sallallahu aleihi wa sallam) sa det inte en gång, och inte två, inte heller tre. Profeten (sallallahu aleihi wa sallam) sade: - HUR MÅNGA DADELPALMER HAR INTE ABU DAHDAH I PARADISET! Ända tills Abu Dahdah gick där ifrån.
Men när Abu Dahdah kom hem till sin (före detta) trädgård för att hämta de sakerna som tillhörde honom stannade han utanför hemmet och hörde hur hans fru och barn lekte där inne. Han blev helt stel och tänkte att hans fru kommer att bli galen för att han hade ju inte sagt något. Han försökte gå in men det gick inte. Han rörde dörren igen och igen. Till sist ställde han sig utanför trädgården och skrek:
– YA UMU DAHDAH!
Um Dahdah, ryckte till och tyckte att det var jätte konstigt att Abu Dahdah inte kom in som han brukar. Hon svarade:
– Jag är här till din tjänst ya Aba Dahdah!
– GÅ UT FRÅN TRÄDGÅRDEN!
– Ut från trädgården?!
Han sade:
– Ja, jag har sålt den!
– Sålt den?.....Sålt trädgården ya Aba Dahdah. Sålt den till vem?!!!
– Jag har sålt den till Den Barmhärtige mot dadelpalmer i Paradiset!
Hon (Um Dahdah) sade:
– ALLAHU AKBAR!! Abu Dahdah har blivit en vinnare i sin affär! Abu Dahdah har blivit en vinnare i sin affär! Kom inte in ya Abu Dahdah, stanna kvar där ute.
Hon letade igenom deras barns fickor och hittade några dadlar och tog ut dom och sa:
– De är inte våra, de tillhör Allah, Världarnas Herre.
Och ett barn höll på att äta en dadel. Um Dahdah tog ut den från barnets mun och sa att den var inte deras, utan den tillhörde Allah, Världarnas Herre.
Sen gick de ut från trädgården. De lämnade allt, sitt hem sin gård. Sin mat och sina pengar m.m.. Allt detta för att göra Allah (’azawa jall) nöjd. Det var folk som längtade efter jannah.

Om det skrevs något som va fel, var det endast från Shaytan (må Allahs förbannelse vara över honom) och/eller mina egna bristfälligheter för att sannerligen Allah och Islam är fria från fel.

Må Allah göra oss bland ahl-ul-Jannah och skydda oss från Helvetets eld… amiin.

Klicka här för att ladda ner artikeln i doc-format.