I Allahs, den Nåderikes, den Barmhärtiges Namn

---

 

Abdullah Ibn Zubayrs liv

 

Översatt av: Zubair –Abu Abdillah- As-suedi

Shaikhen inledde med khutbaat ul-Hajaah och gjorde dua att sittningen skulle vara en källa till gott för oss och skrivas som goda gärningar på Domedagen.

Sedan förklarade han varför han valt detta ämne, biografin av Abdullah Ibn Zubayr. Shaikhen sade att han var en av de största följeslagarna till Profeten (Sallallahu 'Alahi wa Salaam) redan från hans födelse. Det är viktigt att veta dyrkan och ihärdigheten och Jihad från våra Salaf (föregångare) så att vi kan förstå hur vi ska uppträda i våra liv och få en klar bild över hur vi ska vara. Anledningen till att Abdullah Ibn Zubayr valdes specifikt var på grund av hans starka position som följeslagare i Islams historia. Hans moder var Asmaa (Radhiallahu Anha), dottern till Abu Bakr (Radhiallahu Anhu), och hans morfar var just Abu Bakr, den bästa människan efter Allahs Profeter. Hans far var Zubayr, Islams stora Mujahid (och kusin till Muhammad, Sallallahu 'Alahi wa Salaam), och hans moster var Aisha (Radhiallahu Anha), den mest älskade av alla människor till Profeten (Sallallahu 'Alahi wa Salaam).

Hans födelse till och börja med, inträffade i samband när Muslimerna gjorde Hijrah till Madinah. Judarna hade sagt att de förbannat Muslimerna så att de inte skulle kunna få någon avkomma. En vecka passerade, två veckor passerade och tre veckor passerade och fortfarande föddes inget barn till Muslimerna. Så Muslimerna började bli rädda att förbannelsen som Judarna utfärdat på dem, verkligen inträffat. Tills Asmaa, som gjorde Hijrah från Mecka till Madinah medans hon var gravid, födde en son i Quba. Så Abu Bakr tog detta barn runt Muslimerna, och visade alla barnet. Så muslimerna utropade "Allahu Akbar, Allahu Akbar", eftersom detta visat att Judarnas förbannelse inte var sann.

Sedan tog barnets morfar (Abu Bakr, Radhiallahu Anhu) honom till Profeten (Sallallahu 'Alahi wa Salaam). Budbäraren (Sallallahu 'Alahi wa Salaam) tog honom i sitt knä, såsom det finns rapporterat i Sahih Muslim av Imaam Muslim. Sedan frågade Profeten (Sallallahu 'Alahi wa Salaam) efter en dadel, och Aisha gick ut för att hitta en dadel, och det tog henne en timma eller mer att hitta en dadel, när hon fann en tog hon den till Profeten (Sallallahu 'Alahi wa Salaam). Så Profeten (Sallallahu 'Alahi wa Salaam) tog denna dadel och lade den i sin mun och mjukade upp den, sedan lade han dadeln i munnen på barnet. Så det första som fördes in i barnets mun var dadeln och saliven av Profeten (Sallallahu 'Alahi wa Salaam).

Sedan frågade Aisha (Radhiallahu Anha) sin syster Asmaa (Radhiallahu Anha), som var tio år äldre än henne, om hon kunde låta barnet växa upp i hennes hus, Profetens (Sallallahu 'Alahi wa Salaam) hus.

Profeten (Sallallahu 'Alahi wa Salaam) döpte honom till Abdullah (Allahs slav). Så Abdullah Ibn Zubayr växte upp i huset av Profeten (Sallallahu 'Alahi wa Salaam), och hans grundläggande uppfostran var dyrkan, kunskap och Jihad. Detta kan tydligt ses i hans livshistoria, redan i barndomens begynnelse, för säkerligen var det första ord han sade "as-Sayf" vilket betyder svärdet (sayf = svärd), detta är något som går emot det vanliga som barn brukar säga först, såsom mamma eller pappa. Men detta berodde på hans träning och uppfostran, att försvara och sprida Islam, och hans första ord som han sa som Ibn Kathiir rapporterar var just "as-Sayf".

Ett annat utav de se stora miraklen av Ibn Zubayr var att Imaam Bukhari rapporterar en hadith från honom och han var endast tre och ett halvt år gammal. Ibn Hajar säger att detta var en av de stora sakerna, att han rapporterade en hadith vid denna unga ålder. Historierapporterna nämner också en annan av Abdullah Ibn Zubayrs förträffligheter. En dag hade Profeten (Sallallahu 'Alahi wa Salaam) en skål, där han hade lite av sitt blod som han hade blivit tappad på under en Hijaamah (Hijaamah är när man tar ut gammalt blod ur framförallt bakre delen av huvudet). Han sade till Abdullah Ibn Zubayr att gå slänga blodet, så han tog skålen och sade till sig själv "var kan jag slänga blodet, var ska jag slänga blodet", så han fann inget passande ställe att slänga Profetens (Sallallahu 'Alahi wa Salaam) blod, förutom att han skulle dricka upp det, så han drack upp det.
När han kom tillbaka till Profetens (Sallallahu 'Alahi wa Salaam) hus, kom Salamaan al-Farsi (Radhiallahu Anhu) med honom. Profeten (Sallallahu 'Alahi wa Salaam) frågade honom "var slängde du blodet?", och Shaikhen vill att ni uppmärksammar hur detta barn formulerade sitt svar; "Jag slängde det på ett ställe där ingen kan se det", Salmaan al-Farsi (Radhiallahu Anhu) sa, "Säkerligen drack han det", Profeten (Sallallahu 'Alahi wa Salaam) frågade "drack du det?" och han svarade "ja, jag drack det". Så Profeten (Sallallahu 'Alahi wa Salaam) svarade, "De, folket, kommer vara hårda mot dig, och du kommer vara hårda med dem"

Shaikhen fortsatte sedan med Abdullah Ibn Zubayrs (Radhiallahu Anhum) dyrkan, hur den bevittnades av Abdullah Ibn Abaas (Radhiallahu Anhum), som sade att han (Ibn Zubayr) brukade läsa hela Sûrah al-Baqarah i en rakah. De brukade också säga att när han bad brukade han inte röra sig, utan han brukar vara stilla som Kaabas väggar. Han gjorde detta så mycket, att han blev känd för sin bön och son fasta.

Detta är något som Shaikhen påpekade, som kallarna till Dawan av Salaf har förlorat i sina liv. De ger inte företräde eller betydenhet till bönen och fastan såsom de Salaf som de försöker följa gjorde. Abdullah Ibn Zubayr (Radhiallahu Anhum) memorerade hela Qur'anen, och blev därför en av dem som under Khilaafat av Abu Bakr (Radhiallahu Anhu) skrev ned och samlade ihop Qur'anen.

Abdullah Ibn Zubayrs (Radhiallahu Anhum) Jihad är välkända. Han uppfostrades i fotspåren av sin far, az-Zubayr (Radhiallahu Anhu), som drog på sig en skada mellan sina skuldror medans han skyddade Profeten (Sallallahu 'Alahi wa Salaam) i Badr-Kriget. Denna skada rapporteras vara så stor att hans son Ibn Zubayr (Radhiallahu Anhum) kunde föra in hela sin hand i såret. Shaikhen sade att det är i denna anda vi ska uppfostra våra barn, i Jihads anda. Vi ska inte överge dem, utan uppfostra dem med dessa pelare av dyrkan, som fasta, bön och Jihad.

Från Ibn Zubayrs (Radhiallahu Anhum) historia, har vi Yarmouk-Kriget, som var mot Romarna, och det var till hans ära som han stred med Khalid Bin Waleed (Radhiallahu Anhu). Khalid (Radhiallahu Anhu) bads att strida i detta krig, och begav sig till Damaskus från Iraq för att strida mot Romarna. I detta slag var Muslimerna 30 000 man starka och Romarna var 200 000. De var ett mäktigt och våldsamt slag, och en av Muslimerna sa; "Vilka är mera överflödiga än Romarna, och vilka är mindre än Muslimerna", alltså se hur många Romarna är och se hur få vi är. Så az-Zubayr sa; "var inte rädd, för säkerligen är seger med Imaan (tro)". När slaget startade och blev som våldsamast, ställde sig Zubayr (Radhiallahu Anhu) upp och sa till Muslimerna; "Vem ger mig Ba'aiah (ungf. utlova sig) till döden”!
En grupp av Muslimerna ställde sig upp med honom och de gick rakt in i romarnas led, och föll varenda en förutom Zubayr (Radhiallahu Anhu). Ha återvände ensam och sade igen till Muslimerna, och uppmuntrade dem till strid, "vem ger mig ba'aih till döden!". Så en annan grupp muslimer ställde sig upp såsom den första och anföll Romarnas stora samling, och alla föll förutom Zubayr (Radhiallahu Anhu). Han återvände igen och sade för tredje gången, för att uppmuntra det goda med döden, och den sanna andan av Jihad i Muslimernas själar, "vem ger mig ba'aih till döden!", och ingen stod upp, eftersom de bevittnat vad som händ de två tidigare gångerna. Så Zubayr (Radhiallahu Anhu) gjorde något som var väldigt anmärkningsvärt, han tog sin son Abdullah, som då endast var tio år, och satte honom på sin häst, och tog två svärd (något som endast han och Khalid Bin Walid, Radhiallahu Anhu, kunde) och begav sig in bland Romarnas arméer, och segrade. Vilken utmärkt lektion, vilken utmärkt erfarenhet för en pojke på tio år.

När nyheten om Abu Bakrs (Radhiallahu Anhu) död nådde Abdullah och hans far (Radhiallahu Anhu) begav sig de båda till Madinah eftersom han (Radhiallahu Anhu) var morfar respektive svärfar till dem. Efter en tid, när Zubayr (Radhiallahu Anhu) hade avsikten at återvända till Jihad, stoppade Omar (Radhiallahu Anhu) Abdullah Ibn Zubayr (Radhiallahu Anhum), och förbjöd honom att åka med, och sade att han måste stanna med sin moder som nu också befann sig i Madinah, hans moder var som sagt Asmaa (Radhiallahu Anha) och hon hade bott med Abu Bakr (Radhiallahu Anhu).

Med detta startade hans andra session i hans utvecklande, så han växte upp och fostrades med kunskap i Asmaas (Radhiallahu Anha) hus och lärde av sin moster Aisha (Radhiallahu Anha). Abdur-Razaq (Rahimaullah) sa; "Jag tog min kunskap från Ibn Juraij", och ibn Juraij sa; "jag tog min kunskap från "[namnet inte tydligt på bandet]", och [namnet inte tydligt på bandet] sa; "jag tog min kunskap från Ibn Zubayr (Radhiallahu Anhum)", och Ibn Zubayr (Radhiallahu Anhum) sa; "Jag tog min kunskap från as-Sidiiq Abu Bakr (Radhiallahu Anhu)", och Abu Bakr (Radhiallahu Anhu) tog sin kunskap från Profeten (Sallallahu 'Alahi wa Salaam), och detta visar att Salaf tog sin kunskap från de lärda och att de i sin tur gav kunskapen vidare.

Under Khilaafat av Omar (Radhiallahu Anhu), lekte Abdullah (Radhiallahu Anhu) och några av hans vänner på gatan, och Omar (Radhiallahu Anhu) kom av en händelse gående nedför gatan emot dem. Som vi vet var Omar (Radhiallahu Anhu) en man som de flesta människor och Shaytaan var rädda för. Så när barnen såg honom, och Abdullah (Radhiallahu Anhu) var femton år vid tillfället, sprang alla iväg, alla utom Abdullah (Radhiallahu Anhu) som stog kvar. Så Omar (Radhiallahu Anhu) frågade honom "Vad är det som får dig att inte springa iväg som dina vänner gjorde", så Abdullah svarade, "jag har inte gjort någon synd som gör att jag borde springa från dig, inte heller är väg så smal att jag blockerar den för dig, vilken jag iså fall skulle gå undan för dig". Så Omar (Radhiallahu Anhu) sade, "säkerligen är du sonen till din far".

Den sista delen i Abdullah Ibn Zubayr liv, och detta var när han slogs mot Hajjaj, var i början på år 70 H. Mecka var vid tidpunkten omringad av Hajjajs armé och de hade belägrat Mecka i uppskattningsvis ett och ett halvt år.

Abdullah Ibn Zubayrs armé var försvagad, och Shaikhen nämnde två anledningar:
1: Hajjaj’s konstanta attacker med katapulter in i Mecka.
2: Belägringen förbjöd mat att komma in i Mecka. Så p.g.a. detta försvagades Ibn Zubayrs armé, och deras moral sjönk och flera av dem lämnade armén, sålunda lämnades Abdullah Ibn Zubayr med endast ett fåtal att möta Hajjaj.
Allt detta i sådan utsträckning att Hajjaj tillslut gick in i Mecka och slog ut Abdullah Ibn Zubayrs armé.

När han trädde in i Mecka, skickade han ett brev till Abdullah Ibn Zubayr, där det stod att han fick tre valmöjligheter:
1: Bli kedjad och tagen till Abdul-Malik, som då var Khilafan i Damaskus.
2: Självmant ge upp och lämna alla länder han regerade över, såsom Egypten, Iraq och Yemen, och lämna kalifatet.
3: Fortsätta stridandet.

Med dessa tre val, begav han sig till sin mor (Asmaa Bint Abi Bakr, Radhiallahu Anhum) som fortfarande levde och var över ett hundra år, för att få råd. Så Abdullah Ibn Zubayr sa till sin mor, ”Så folket har lämnat mig ensam, till och med min egen son. Ingen är med mig förutom en handfull människor. Allt jag nu har kvar är en timma av tålamod sedan döden, och om jag gör det folket vill a mig kommer jag att frias.”

Så Asmaa (Radhiallahu Anha) svarade sin son, ”Du vet inom dig att om du är på sanning och du kallar till sanning så fortsätt framåt, för säkerligen har folk som är ädlare än dig dödats och dödas. Och om du inte är på sanningen, o vilken ond son du då är, då har du förgjort dig själv och de som är med dig. Om det är vad du säger, att du är på sanningen, och om du blir dödad i händerna på de andra, så kommer du säkerligen inte vara fri, för detta är inte uttalanden av någon som är fri”. Sedan sa hon till sin son, och detta är ett uttalande av en mor till sin son, ”Hur länge ska du leva i denna värld, döden är mera kär till mig än detta tillstånd du befinner dig i, detta tillstånd av svaghet.”

Konversationen fortsatte mellan Abdullah Ibn Zubayr och hans mor.

Han sa till henne, efter att hon sagt åt honom att fortsätta slåss, ”Jag är rädd för att bli lemlästad utav folket i Shaam (Området i Syrien, Jordanien, Palestina), jag är rädd att de kommer skära upp min kropp efter att de dödat mig”. Så hon sa till sin son; ”Efter att något dött spelar det ingen roll längre vad de gör med kroppen”. Abdullah Ibn Zubayr sa då till sin mor, ”Jag kom inte till dig förutom att öka min kunskap”. Shaikhen vill att vi här observerar på sättet som Abdullah Ibn Zubayr talade till sin mor, att detta var med detta goda uppförande som Salaf hade med sina föräldrar. Han sa till henne, ”Jag kom inte till dig förutom att öka min kunskap, se och skåda denna dag, för säkerligen är jag en död man, din son drack aldrig vin, inte heller var en som gjorde otukt (zina), inte heller gjorde han något orätt mot en muslim eller Kaafir (icke-muslim), inte heller var han orättvis. Jag säger inte detta till dig för att skryta eller för att visa hur ren jag är, utan endast för att hedra dig”.

Så Abdullah Ibn Zubayr satte sig på sin häst och blev dödad av Hajjaj armé, och när han dödades skrek hela armén ”Allahu Akbar, Allahu Akbar!”. Och Ibn Umar (Radhiallahu Anhum) hörde detta och sade, ”Hur märkligt är det inte att när denna man föddes ropade alla muslimerna ’Allahu Akbar, Allahu Akbar!’, och nu när han dödas ropar alla ’Allahu Akbar, Allahu Akbar’!”

Sedan korsfäste Hajjaj honom och sade, ”Ingen ska ta ner denna kropp, förutom Asmaa (Radhiallahu Anha), hon ska komma till mig och be om tillstånd och endast då kommer hans kropp tas ned”. Asmaa (Radhiallahu Anha) vägrade gå och be om tillåtelse, och det sades till henne ”om du inte går dit kommer hans kropp förbli där”, hon sa då ”låt den då stanna där”. Ända till senare, Hajjaj kom till henne och sa, ”vad har du att säga om detta”, och hon sa, ”Säkerligen har du förgjort honom, du fördärvade hans liv och med det fördärvade du ditt nästa liv”.

Shaikhen avslutade darsen (lektionen), och bad Allah att vi alla får möjligheten att se Abdullah Ibn Zubayr i Paradiset.

Klicka här för att ladda ner artikeln i doc-format.