I Allahs, den Nåderikes, den Barmhärtiges Namn

Tafsîr Sûrat al-’Asr. (Kapitel 103.)

Som uppenbarades i Makkah.

Hur ’Amr bin al-’Âs blev medveten om Qur’ânens mirakel på grund av denna sûrah.

Det berättades att ’Amr bin al-’Âs gick för att träffa Musaylimah al-Kadhdhâb (Musaylimah Lögnaren), efter att Muhammad blev utsedd som Profet och innan ’Amr omfamnade Islâm. Vid hans ankomst, sade Musaylimah till honom: ”Vad har uppenbarats för din vän (Muhammad ) under denna tid?” ’Amr sade: En kort och koncist sûrah har uppenbarats för honom.”
Musaylimah sade då: ”Vad är det?” ’Amr svarade:

”Vid al-’Asr. Människan är förvisso i förlust. Förutom de som tror och gör rättfärdiga handlingar, och råder varandra sanningen och råder varandra tålamod.”

Musaylimah funderade för en stund, sedan sade han: ”Sannerligen har något liknande uppenbarats för mig.” ’Amr frågade: ”Vad är det?” Han svarade: ”Åh, Wabr (ett litet, pälsklätt däggdjur;), åh Wabr! Du är bara två öron och en bröstkorg, och resten av dig gräver och skyfflar.” Sedan sade han: ”Åh ’Amr, vad tror du?” Varpå ’Amr sade: ”Vid Allâh, Du vet sannerligen att jag vet att du ljuger.”[1]

Abû Bakr al-Kharâ’itî nämnde en berättarkedja, med delar av denna berättelse, eller vad som var nära det i betydelse, i volym två av hans kända bok Masâwi’ ul-Akhlâq. En Wabr är ett litet djur som påminner om en katt, och den största delen av den är öronen och bålen, medan resten av den är vulgärt. Musaylimah avsåg genom kompositionen av dessa meningsslösa verser att producera något som skulle göra motstånd mot Qur’ânen. Ändå var det inte ens övertygande för avgudadyrkarna i dess tid.

At-Tabarânî nedtecknade från ’Abdullâh bin Hisn Âbî Madînah, att han sade: ”Varje gång två av Allâhs sändebuds kompanjoner träffades, lämnade de inte varandra förrän en av de reciterade hela sûrat al-’Asr för den andre, och en av de hade givit fridshälsning till den andre.”[2]

Ash-Shâfi’î sade: ”Om folket skulle tänka över denna sûrah, hade det varit tillräckligt för dem.”

بسم الله الرحمن الرحيم

I Allâhs Namn, den Nåderike, den Barmhärtige.

1.     Vid Al-’Asr.

2.     Människan är förvisso i förlust.

3.     Förutom de som tror och gör rättfärdiga handlingar, och råder varandra sanningen och råder varandra tålamod.

Al-’Asr är tiden, i vilken människans handlingar inträffar, vare sig goda eller onda. Mâlik återberättade från Zayd bin Aslam att han sade: ”Det är kvällen.”

Emellertid är den första åsikten den kändaste. Således svär Allâh vid detta, att människan är i khusr, vilket innebär i förlust och undergång.

”Förutom de som tror och gör rättfärdiga handlingar,” Allâh gör ett undantag bland människorna som är i förlust, med de som tror och gör goda gärningar.

”… och råder varandra sanningen,” vilket är att utföra handlingar av lydnad och att avstå från alla förbjudna saker.

”… och råder varandra tålamod.” Alltså med sammansvärjningarna, det onda, och ondskan av dem som vållar folk skada, till följd av deras påbjudande av gott och förbjudande av ont.

Detta är slutet av Tafsîr på Sûrat al-’Asr, och all pris och beröm tillkommer Allâh.

_________________________