Vi har tidigare skrivit om videobloggar som erbjuder underhållning åt muslimska ungdomar. Ni kan hitta dessa två artiklar häroch här. Ett liknande fenomen som vuxit fram under den senaste tiden är muslimska bloggar, Twitter-konton och podcasts som erbjuder skarp samhällsanalys från ett muslimskt perspektiv. Det rör sig alltså om ett slags intellektuell motsvarighet till de populära vloggarna.

För en givande introduktion till hela fenomenet kan man börja med att lyssna på följande podcastavsnitt av The Mad Mamluks: Peprise Revive: Islamic Statecraft, Roundtable Discussion. Här diskuteras bland annat hur en muslim bör förstå och förhålla sig till moderniteten. Bidrar gör bland andra @dimashqee, som är en Twitter-profil och bloggare. Han studerar annars statsvetenskap (med fokus på Kina) och han analyserar därför ofta det aktuella geopolitiska läget. Hans artiklar finns tillgängliga här.

Den hemsida där denne dimashqee bloggar, Traversing Tradition, utgör en källa till väldigt intressanta artiklar relevanta för muslimer i väst. Senast publicerades en artikel om ramadan, skriven av syster Mariem. Vi har översatt en del av denna artikel, för att ge läsaren ett litet smakprov:

Muslimer är vid det här laget vana vid att ständigt behöva försvara sitt existensberättigande, alltid redo att erbjuda förklaringar för sina religiösa och kulturella vanor. Detta må vara ett acceptabelt, rentav förståndigt, förhållningssätt när man lever i ett mångfaldigt modernt samhälle, men under den heliga månaden ramadan går det inte att undgå det distinkt modernistiska tankesättet som genomsyrar muslimers sätt att lyfta fram månadens fördelar. I den samtida diskursen om dessa fördelar försummar man nämligen allt oftare att framlyfta månadens moraliska och metafysiska kärna, till förmån för materialistiska förklaringar. Att fasta handlar antingen om att ”känna medlidande med de fattiga” – vilket vädjar till västvärldens fragmenterade moral med dess betoning på materiell existens – eller så fastar man för ”hälsoeffekterna” som bekräftats av vetenskapen. Båda dessa förklaringar må erbjuda giltiga och moraliskt godtagbara incitament, men de är i grunden fysiska och reducerar därför ramadan till det materiella.

Smygande konsumism, och den traditionella etikens tillbakagång

Det finns dock en djupare, skadligare kraft som verkar: vår assimilering i den kapitalistiska strukturen via globalisering. Företag stämplar numera ordet ”halal” på köttprodukter, finansiella transaktioner, kläder och annat, för att genom en ytlig namnomvandling locka muslimska konsumenter som annars kämpar för att hitta islamiska alternativ. Produkterna och tjänsterna som presenteras för muslimer är resultatet av samma räntebaserade, exploaterande, avhumaniserande oislamiska system som vi annars beklagar. Våra kläder tillverkas i låglönefabriker, vår mat kommer från industrialiserade slakterier och kemiska fabriker som förorenar naturen och våra finansiella transaktioner möjliggörs av ett räntebaserat, vilseledande globalt banksystem. När man är del av ett system som firar allt detta som höjden av mänskligt framåtskridande och utveckling kan det vara svårt att uppfatta de djupgående omstörtningar som ligger till grund. Liberalismen undergräver den filosofiska och moraliska kärnan i våra vanor, vilket resulterar i form utan substans. Eftersom vi tvingas leva i en ”järnbur”, såsom den tyske sociologen Max Weber uttryckte det, slutar det i att vi ägnar oss åt meningslösa gester och gör så småningom uppror även mot dessa därför att de uppfattas som inskränkningar av vår frihet (som vi betraktar som total och gränslös), vilket slutar i ett liv utan objektiva parametrar. Detta är vad liberalismen gör när den underminerar ramadan via billig reklam och materialistisk filosofi.

Ramadan konfronterar även dagens hyperkonsumism och frosseri. Mitt i denna tidigare aldrig skådade kommersialisering och materialism tjänar ramadan till att påminna om möjligheterna till ett liv fritt från kapitalism, ett liv som inte kräver ständig konsumtion för att man ska känna tillfredsställelse. Det är under ramadan som vår lust att konsumera tämjas av den gudomliga befallningen och profetiska exemplet, där fokuset på den andliga näringen som man finner inombords och via gemenskap övervinner fysisk hunger. Många har tyvärr glömt bort detta budskap när de sätter sig ned för att äta sin iftar, som allt oftare består av ohämmat frosseri och överdåd. Företag som McDonald’s, Coca-Cola och Burger King riktar sina produkter till muslimer då vi utgör en stor del av marknaden, med ramadaninspirerad reklam som låtsas hylla mångfald när man i själva verket uppmuntrar till överdådighet. I muslimska länder hittar vi några av världens största exempel på ojämlikhet: problemet med övervikt i Kuwait och Saudiarabien i kontrast till svälten i Somalia och Jemen visar bara hur mycket vi bidrar till lidandet genom vår omåttlighet.

En annan artikel om ramadan är skriven av Ali S. Harfouch, även han en statsvetare, vars Twitter-konto tål att följas.

Eftersom detta endast är ett smakprov ska vi inte dra ut på denna artikel, men vi måste till sist rekommendera en annan skribent vars insiktsfulla analyser inte bör missas. Det handlar om Jacob Williams, en brittisk konvertit till islam, vars Twitter-konto och blogg med fördel kan läsas av varje ung intellektuell muslim.