Alla Guds profeter, inklusive Adam, Noah, Abraham, Isak, Jakob, Josef, Moses, Jesus och Muhammed (frid vare med de alla) kallade folket till samma budskap, att dyrka den Ende sanne Guden utan att sätta något vid Hans sida. Han har varken någon partner, någon avkomma eller någon slags medhjälpare.

För att förstå varför vi måste dyrka Gud, behöver vi först acceptera enigheten i Guds herravälde, vilket är tron på att det bara finns En Gud för allt som existerar. Han är den Allsmäktige – dess Skapare, Organisatör, Planerare, Auktoritet, Den som inger säkerhet och Den som svarar för dess underhåll.

Till varje samfund har Vi låtit ett sändebud komma [för att förkunna]: ”Dyrka Gud och håll er borta från det onda!” Bland dessa [människor i äldre tider] fanns den som Gud vägledde, och det fanns den som dömde sig själv att gå vilse. Gå därför ut i världen och se [spåren som visar] vad slutet blev för dem som kallade sanningen för lögn! [Koranen 16:36]

Tron på Enigheten i Guds herravälde kan inte separeras från själva dyrkan av denne Ende Gud. Detta innebär att ingenting bär rätten att dyrkas utom en Gud. All form av dyrkan såsom bön, åkallan, rop på hjälp, pilgrimsfärd, fasta, allmosor och all annan form av dyrkan skall endast riktas till Gud.

Säg: ”Min bön och all min andakt, mitt liv och min död tillhör Gud, världarnas Herre, Han som inte har någon vid Sin sida. [Koranen 6:162-163]

Vi måste även känna till och bekräfta Guds samtliga Namn och Attribut, såsom Han fastställt de i Sin bok, Koranen eller blivit omnämnda av Hans siste sändebud Muhammed   – utan att förvanska, utesluta, ändra innebörd eller likna dem vid skapelsen på något sätt.

GUDS är fullkomlighetens sköna namn; anropa Honom alltså med dessa [namn] och håll er på avstånd från dem som missbrukar dem. De skall få den lön som deras handlingar förtjänar. [Koranen 7:180]

Dessa tre aspekter av monoteism omfattar innebörden av den islamiska trosbekännelsen -”La ilaha illa Allah” (ingenting bär rätten att dyrkas utom Allah). Det är ett komplett sätt att leva, genom vilken alla former av dyrkan (till Gud) realiseras. Detta händer när en muslim fullkomligt hänger sig själv till Gud, och åkallar Honom endast, samt refererar alla frågeställningar (om rätt och fel) till islam.

Därför kommer La ilaha illah Allah att vara till fördel för den som säger det om han/hon anpassar sig efter dess betydelse i sitt liv, och inte ogiltigförklarar det genom att sätta något vid Guds sida. T ex. genom att åkalla de döda eller tillfråga de levande i deras frånvaro. Profeten  sade:

Den som än säger La ilaha illa Allah, kommer att ha detta som sin räddning en dag, oavsett vad som händer dessförinnan. [al-Baihaqi och förklarat autentiskt av Al-Albani]

Slutligen är det från förståelsen av Tauhid (Islamisk monoteism) som följande bekräftelse blir uppenbar – att islam är den enda monoteistiska religionen och livsstilen som är accepterad från människan av Skaparen.


Källor:
Alfawzan.af.org.sa
Rabee.net