Modern vetenskap har upptäckt att på de ställen där två hav möts, så är det en barriär mellan dem. Denna barriär skiljer haven från varandra, så att varje hav har sin egen temperatur, sin egen salthalt och sin egen densitet. Till exempel är Medelhavets havsvatten varmare, mer salthaltig och har en lägre densitet, jämfört med Atlantens vatten. När Medelhavets havsvatten flyter in i Atlanten över Gibraltar-sträckan, flyter den flera hundra kilometer in i Atlanten till ett djup på ca 1000 meter med sin egen temperatur, salthalt och densitet. Medelhavets vatten stabiliseras på detta djup.

Även om det är stora vågor, starka strömmar och tidvatten i dessa hav, så blandas de inte och bryter heller inte barriären. Den heliga Koranen nämner att det är en barriär mellan två hav där de möts och att de inte bryter den. Gud säger i Koranen:

Han låter de två stora vattenmassorna röra sig fritt och mötas; mellan dem [har Han likväl dragit] en skiljelinje som de inte kan överskrida. [Koranen 55:19-20]

Men när Koranen pratar om skillnaden mellan färskvatten (sötvatten) och saltvatten, nämner den existensen av ”en hindrande skiljevägg” tillsammans med barriären. Gud säger i Koranen:

OCH DET är Han som låter de två stora vattenmassorna röra sig fritt – den enas [vatten] är sött och släcker törsten och den andra är salt och bittert – och som har rest ett hinder mellan dem, en skiljelinje som de inte kan överskrida. [Koranen 25:53]