Rebecka Carlsson vill dela med sig av sin berättelse om hennes resa till islam då hon valde att konvertera till islam och bli muslim den 1 maj 2020. Hennes historia är värd att belysas och därför publicerar vi den på muslimer.se.

Det är ett val som jag vet att de allra flesta som känner mig kommer bli mycket förvånade över och att de flesta kommer ha väldigt svårt att förstå hur jag kunnat göra det då jag hela mitt liv varit kristen och aktiv i kyrkan. Jag har inte tidigare låtit någon människa påverka min tro och kommer inte heller nu låta någon människa påverka min tro. Allah vägleder den Allah vill och jag känner mig verkligen vald till detta nya liv.

De senaste åren har jag fått många nya vänner. Många av dem är muslimer och de är underbara människor. Jag har från första början känt en samhörighet med dem som jag inte känt när jag umgåtts med mina kristna vänner. Det fanns något i deras sätt att leva som jag saknat hela mitt liv. I deras vardag är Gud ständigt närvarande och en naturlig del av varje samtal. Det finns en tydlig gräns för vad som är rätt och vad som är fel.

En dag i våras satt jag på en spårvagn i Göteborg och såg en muslimsk kvinna och tänkte ”att jag vill vara som hon”. Och tanken slog mig helt plötsligt att det kan jag ju faktiskt bli, om jag vill. Det var en väldigt märklig känsla. Jag har alltid varit stark motståndare till andra religioner och uttryckt mig hårt om andra människor som konverterat till andra trosuppfattningar. Och nu tänkte jag tanken själv. 

Jag bestämde mig för att läsa på om islam innan jag gjorde något. Egentligen vet jag att jag där och då visste att jag redan var muslim i hjärtat men jag ville lära mig och tänka över vad jag gjorde. Jag började söka information, lånade böcker på biblioteket och skickade ett sms till en vän med frågan ”Du är troende muslim va?” Min vän blev mitt bollplank och vi ägnade många timmar via Messenger och promenader åt att diskutera islam, kristendom och mina känslor för Gud. Jag ville ha fler muslimska kontakter så jag hittade fler på Facebook på olika muslimska nätverk och fick kontakt med en kvinna där som har blivit en underbar vän. Hon bjöd hem mig på fika och bjöd in flera vänner och vi hade mycket intressanta samtal. Jag kommer inte glömma hur hon en gång efter jag sagt att jag tror nog att jag kommer konvertera svarade med ”Jag vet inte vad du väntar på, du är redan muslim i hjärtat” och jag kunde bara hålla med.

Jag lyssnade på islamiska påminnelser varje ledig stund både hemma och på väg till och från jobbet och jag kan inte beskriva hur det påverkade mig. Jag kände en glädje, frid och längtan som jag inte upplevt tidigare. Dagarna innan jag blev muslim läste jag surat Ad-Dhuhaa från Koranen och kände att den talade direkt till mig.

I GUDS, DEN NÅDERIKES, DEN BARMHÄRTIGES NAMN
VID DET klara morgonljuset, och vid natten, när dess mörker tätnar! Din Herre har inte övergett dig och du har inte väckt Hans missnöje. Det liv som ligger framför dig skall förvisso bli lättare än det som hittills varit! Och din Herre skall skänka dig [Sitt goda i överflöd] och du skall bli helt nöjd. Fann Han dig inte faderlös och gav dig ett hem? Och såg Han dig inte vilsen och vägledde dig. Och såg Han dig inte lida nöd och skänkte dig allt vad du behövde. Var därför inte hård mot den faderlöse, och stöt inte bort tiggaren med barska ord. Men berätta [för alla] om din Herres välgärningar! [Koranen 93: 1-11]

Jag bestämde mig för att meddela offentligt trosbekännelsen den 1a maj och samma dag tog jag med stor glädje på mig min hijab. Jag känner mig befriad när jag tog den på mig och så lycklig.

Jag kämpar fortfarande med mina prövningar men jag har en styrka tack vare Allah och en glädje som jag inte upplevt tidigare. Jag känner att jag likt Mose vandrat i öknen i 40 år och äntligen har jag kommit hem.

Slutligen vill jag tacka mina underbara vänner Mohamad Akkad och Sofia Khan för att ni funnits för mig på denna resa. Må Allah belöna er för det!