Tidigare tiggare öppnade barnhem och två skolor

Varje person har en begränsad tid och livsspann till sitt förfogande. Ett liv vi väljer att fylla med gott, eller ont, nytta eller fördärv. Broder Jalaluddin Gazi från Indien, bestämde sig för det goda och det nyttiga och med väldigt knappa resurser till sitt förfogande!

Han började som tiggare på gatan och lyckades sedan spara ihop tillräckligt för att köpa en cykelriksha (cykel taxi), som han i sin tur kunde använda för sitt eget uppehälle samtidigt som han började spara för framtiden.

Som barn var han öronmärkt till en bra och framgångsrik framtid. I klassen var han klipsk och duktig och hans föräldrar ville inget hellre än att ge honom en god utbildning. Men på grund av ekonomiska motgångar kunde han inte fullfölja familjens dröm om en god utbildning och en framgångsrik karriär i livet.

Utan några godare framtidsutsikter i hemstaden, bestämde sig familjen för att flytta till Calcutta, men Gazis liv skulle få sig ännu en törn, när hans far blev allvarligt sjuk, såpass att han inte hade möjlighet att försörja sin familj. Så den en gång framtidslovande och klipska Gazi kunde inte göra annat än att vända sig till tiggeri på gatan.

När jag slutade gå i skolan, insåg jag att det fanns väldigt många andra barn precis som jag. Barn som tvingades tigga för att deras familjer inte hade råd att betala deras utbildning. Detta var drivkraften som fick mig att vilja göra något åt saken.

Gazi hade nu högre mål i tanke och när han var 12 år började han arbeta som cykeltaxiförare. Senare använde han en del av pengarna till att lära sig köra bil, och små småningom jobba som taxiförare.

Som tonåring startade han snart företaget ”Sundarban Driving Samiti”, för att hjälpa arbetslösa och underbetalda ungdomar genom att hjälpa dem med utbildning och anställning. Så vid sidan av att lära ut ett yrke, för att utrusta dessa ungdomar med verktyg för att tjäna sina inkomst, passade han även på sin passion för språket och undervisning. 1988 startade han och hans fru Tasleema en skola bestående av endast två rum som paret egentligen hade köpt till sig själva.  De kunde sedan öppna sitt drömprojekt med 22 barn och 2 lärare, med en vision om att barn aldrig ska behöva fråntas sin rätt till utbildning.

Idag är Gazi över 60 år och driver ett barnhem och två skolor helt självförsörjande och han har närmare 500 elever och 26 lärare.

Det serveras även en måltid om dagen för eleverna och Gazi är hoppfull om förändring i framtiden. Han anser att ekonomi aldrig får vara en faktor i barns tillgång till god utbildning. Under en period på 18 år hjälpte han över 40 000 fattiga och nödställda barn med mat, boende och utbildning. Han har även startat en insamling i syfte att göra utbildning mer tillgänglig för barn i Indien.

Jag är Gazi Jalaluddin, en taxichaufför och självlärd man. Som barn tiggde jag på gatan och körde en cykelriksha. När jag växte upp lärde jag mig att köra taxi och jag hade en enda önskan – att gå i skolan och studera. Men min önskan kunde inte uppfyllas. Men jag tänkte att det vore synd om andra människor får ett liv som mitt. Jag började spara pengar från den dagen jag började tjäna pengar och planerade att använda de pengarna för att en dag öppna en skola i förorten. Jag har också lärt 400 personer att köra bil på ett enda villkor – att de allesammans skulle hjälpa mig att starta den skolan. I dag har jag inte bara öppnat en, utan två skolor. Förutom att försörja min familj och utbilda mina söner, har jag utbildat barn i förorterna också, så att inte andra barn ska behöva tvingas till tiggeri igen. Jag har en annan dröm också – att starta en högstadieskola och jag är säker på att min son ska förverkliga den drömmen. Jag, Jalaluddin Gazi ,vill eliminera analfabetismen i Indien.

Källor:
yourstory.com
Ilmfeed
fridaymagazine.ae