Att dölja håret var en självklarhet för kvinnor i Sverige fram till för drygt 100 år sedan. Slöja är en del av den svenska traditionen trots det lever vi i en tid där många krafter vill likställa slöjan med tvång, men en majoritet av muslimska kvinnor väljer att bära den av egen vilja. Att säga annat är att förtrycka och ta bort dessa kvinnors rätt till självbestämmande.

Många muslimska kvinnor känner sig förtryckta. Men det är inte på grund av religionen, utan på grund av samhället, deras familjer som hetsar de till att ta av sig sjalen, som säger att de inte vill umgås med de ute om de har på sig hijab, vissa kastar ut sina döttrar på gatan om de har valt att konvertera till islam. 

 Många muslimska kvinnor känner sig rädda. Men de är inte rädda när de är hemma med sina män, tvärtom, inom hemmets väggar känner de sig trygga, älskade och behandlas med kärlek och respekt. Problemet är när de rör sig ute. De möts av nedlåtande blickar, hat och kommentarer från främlingar på tåget, i bussen, i gallerian, i centrum, i mataffären. De blir utstöta, till och med attackerade, de kallas för terrorister och förtryckta. Det finns fall de förminskas, hånas och kan inte ens söka vård på sjukhuset eller på vårdcentralen utan att bli diskriminerade av läkare och annan personal. 

Det finns muslimer i samhället som ber och fastar i hemlighet! De vågar inte berätta för sina familjer att de har blivit muslimer. De är rädda för vad som ska hända om de berättar, de riskerar att hamna utanför familjen eller i värsta fall bli hemlösa. 

 Vet ni att det finns kvinnor som har dödats av sina familjemedlemmar för att de har valt att konvertera till islam? 

Detta är tyvärr ett vanligt fenomen av rent förtryck och en sorts hederskultur, som aldrig lyfts i media. Speciellt papporna avskyr att deras dotter har valt islam. Han kallar henne för förtryckt och hjärntvättad, han hånar och förminskar sin dotter, bryter kontakten, kastar ut henne från hemmet eller sliter av sin dotters sjal! 

”Hederskultur är kulturella föreställningar som utgår från att familjens eller gruppens heder är viktigare än den enskilda personens vilja, tankar och känslor.”