Eftersom vi i tidigare artiklar berört olika grupperingar i islam och nämnt dem vid namn är det viktigt att betona att man som muslim aldrig får bli självgod och tillåta att hat eller annan form av illvilja kryper in i ens hjärta. Om man riktar kritik mot andra muslimer bör denna vara saklig, konstruktiv och rättvis, och framförallt bör kritiken riktas i syfte att visa sin broder eller syster den rätta vägen för dennes eget bästa. Gud säger:

Troende! Stå fasta på Guds sida som vittnen för rätt och rättvisa och låt inte avoghet mot människor förmå er att avvika från rättvisans väg. Gör rätt – det ligger gudsfruktan närmast; Gud är väl underrättad om vad ni gör.  [Koranen 5:8]

Tyvärr har vissa i sin iver att varna för vilseledande grupper (såsom exempelvis sådana som bejakar terrorism) gått för långt och anammat en sektmentalitet. Där endast den egna kretsen är ”på rätt väg” medan alla andra bör bojkottas, baktalas och hånas. Om man inte är försiktig kan varnandet av sekter leda till att man själv hamnar i en sekt, så att exempelvis beteckningen ”Salafi” (som ursprungligen är en positiv term) förvandlas till namnet på ens egen destruktiva sekt. Detta har bland andra Sheykh ibn al-Uthaymin varnat för, när han säger:

Det finns en metodologi baserad på de tidiga muslimerna (salaf), och så finns det en grupp som kallar sig ”salafi”. […] Problemet är att vissa av dem isolerar sig och kallar andra för syndare och vilseledda. Vi motsätter oss inte [själva kritiken] om den är korrekt, men vi motsätter oss att kritiken presenteras som den gör.

Även Bilal Philips har tagit upp detta problem, och det kan vara väl värt att titta igenom videon nedan i sin helhet.

Han säger bland annat:

Det korrekta sättet är att muslimer värnar om nationens enhet. Att rätta sina egna fel, att ha tålamod med andra som råkar tycka annorlunda eller ha andra preferenser. Men vårt jobb är att klargöra budskapet för dem. […] Och det hör till [den korrekta] förståelsen [av islam] att man uppvisar tolerans, flexibilitet, kärlek.

Därför vill vi klargöra: när vi riktar kritik mot vissa rörelser i den muslimska världen är det av kärlek och i hopp om att vi tillsammans ska vägledas till att göra det rätta. Och vi är mottagliga för konstruktiv kritik när vi själva gör fel, för ingen är felfri utom Gud.