En översättning är alltid en tolkning och när man översätter är man inte bara översättare, utan också medförfattare. Alla översättningar, exempelvis sådana som är på svenska och arabiska, är tolkningar och har medförfattats av översättarna.

Vilka ord man väljer vid översättningen beror på många saker. Dels beror det på hur väl förankrad och kunnig man är i ett eller båda språken man jobbar med. Det spelar naturligtvis stor roll om det är ens modersmål eller inte, och vilken utbildning, erfarenhet och bakgrund man har samt vilka kognitiva förmågor man besitter. Det vill säga till exempel hur man tänker sig ett ord och vad man associerar med det.

Ett enkelt exempel är ordet träd. Det borde inte vålla några större bekymmer kan man tänka. Det är ett mycket allmänt ord och de flesta kulturer har sett någon form av träd och har ett allmänt begrepp för att översätta det, i synnerhet om man har många olika sorters träd. Ett samlingsbegrepp, som det kollektiva ordet träd är, borde finnas i varje språk och varje kultur, men det är inte säkert att det gör det. Det är inte ens säkert att alla kulturer har träd.

Om man sedan säger ordet träd och försöker förklara vad man menar med träd, skulle tre olika kulturella personligheter, som till exempel en svensk, en arab och en eskimå ändå associera ordet träd med tre helt olika trädslag. De skulle alla tre få fram en bild i huvudet som är helt unikt för dem. Och inte nog med det, om det är två svenskar som associerar träd med en trädsort, skulle även de två få två olika associationer. Båda skulle tänka på två helt olika träd. Och inte nog med det. Även om de skulle tänka på samma trädslag, är det inte säkert att de tänker på samma storlek på trädet och de har inte samma kännedom om trädet. Den ena kanske är biolog och har studerat träd i åratal och har god kännedom om träden, medan den andre har sett träd i dataspel.

Tänk nu på att vi hittills bara nämnt ett enda ord, och vilka hårklyverier som skett med det ordet. Tänk dig istället ord som jinn, ruh eller Allah. Dessa är alla abstrakta ord som vi inte har någon gemensam fysisk form att hänvisa till eller jämföra med varandra. Då blir allt genast svårare. Hur gör vi då? Skriver vi bara det nya ordet i översättningsspråket, rakt av, eller hittar vi en tolkning som vi tänker är närmast den ursprungliga, eller försöker vi att med många ord och till och med meningar, förklara ett stackars litet ord? Kan du tänka dig hur många som försökt att skriva uppsatser och böcker, milvis långa, och försökt att förklara fenomen i Koranen och ord i Koranen? Och då talar vi inte ens om översättningar till ett helt annat språk eller till en annan kultur.

Vi har alla olika erfarenheter som gett oss olika perspektiv och förståelse för livet och människor. Att då vara snabb och tolka ett ord eller en mening i Koranen, och speciellt i översättningar, är att dra lite förhastade slutsatser. Saker och ting förloras alltid vid översättningar. För att verkligen förstå Koranen, eller en annan persons uppfattning och förståelse av Koranen, krävs ett helt liv av uttömmande observationer och undersökningar, och för det krävs ett stort hjärta och ett öppet sinne.

För att göra det krångliga ännu krångligare ska vi också ta med i tanken att Koranen är skriven på ett språk som talades för 1400 år sedan. Skriftspråket och ljuden lever kvar i stort sett, men även där har vi våra svårigheter, då de allra första böckerna skrevs utan vokaler. Människors tolkningar genom tiderna finns i många böcker att läsa, och alla dessa tolkningar är alltid färgade av deras egen förståelse och kunskap. Vi som lever nu har ett helt nytt, och värdefullt, tänkesätt, en ny kultur och en ny medvetenhet, som vi också kan använda oss av när vi försöker att översätta texter eller tolka dem, men det är alltid viktigt att förstå vem som är människan bakom tolkningen och översättningen.

Allt detta gör att många delar i Koranen och i hadither ibland kan verka obegripliga både översättningsmässigt, kognitivt, kulturellt och vetenskapligt. Därför är det  svårt att översätta en hadith eller en vers i Koranen, dels på grund av förförståelsen, dels på grund av andra svårigheter som nämnts tidigare i texten. Vi har alla en hjärna och ett hjärta att använda och när vi förstår att vi alla läser Koranen olika och förstår den olika. Med det sagt förstår vi att det kan vara aktuellt att lära sig arabiska, fussha, för att verkligen kunna greppa betydelser, innebörder och inte få översättningen och förståelsen förlorad på vägen, så att vi kan närma oss och greppa den ursprungliga betydelsen, så som den (antagligen) var ämnad från början.

Vi har utformat den som en förkunnelse på det arabiska språket för att ni helt och fullt skall förstå [dess budskap]. [Koranen 43:3]


Källa och fördjupad läsning: Översättning, stil och lingvistiska metoder, E. Bladh, M.P. Ängsal, Göteborgs Universitet.